Berg- och dalbana

Vilket år! Vilket år… 2016 har bjudit på det mesta och vändningarna från total lycka till riktigt jobbiga stunder har varit snabba; upp och ner som en berg- och dalbana. Jag satte inte upp några mål för 2016 däremot förhoppningar och planer. Jag kör på samma upplägg även inför 2017 med kravlöst och roligt som ledord. En liten summering av fröknarna fräkens 2016 samt tankar och önskningar inför kommande 2017 följer här nedanför.

Ett mål, eller kalla det nyårslöfte, tänker jag sätta i alla fall, att bli bättre på att uppdatera denna blogg… Förra året var jag så dålig på det, något jag ångrar i efterhand då jag uppskattar att ha kvar inläggen som minnen. Jag har dock varit flitigare på instagram än här under det gångna året så där har både filmer och bilder laddats upp regelbundet.

Märta
Strax innan jul förra året så vände det äntligen med Märtas hudbesvär och klåda! Vi hittade en medicin som hjälpte och började fungera redan på någon timme, verkligen magi! Jag skrev förra året att ”vi ska ta vara på tiden tillsammans, ha roligt och absolut inte sluta utvecklas även om vi troligen aldrig tävlar igen.” Så helt fel jag hade med det där sista. Eftersom Märta svarade så bra på medicinen och var piggare än på länge så gjorde jag ett försök med en dispensansökan. Det var inte bara, både skk och jordbruksverket behövde godkänna om man fick ange vilka grenar man ville ha dispens för. Efter viss väntan kom det helt underbara beskedet att vi visst skulle få tävla igen Märta och jag! I glädjerus anmälde jag till start i lydnadsklass 2 ganska omgående och oj vilken tävling vi faktiskt gjorde då, så nära ett 1:a pris trotts kaosartad ruta men framförallt total lycka och glädje! Vi hade saknat tävlandet båda två. Här poserar Märta med sin vinst, favoritgodiset!

Efter det kämpade vi på i lydnadsklass 2 men fick inte till något 1:a pris även om vi var nääära. Vi gick ner oss i peppen och jag beslöt för att lägga ner lydnaden. Istället testade vi en rallystart och det är verkligen ingen tvekan om att Märta gillar det rallylydnad mycket bättre än vanlig lydnad så där har vårt fokus legat. Även jag kände att jag verkligen saknat rallyn och den goa stämningen som det alltid är på tävlingar, jag har tyvärr inte riktigt upplevt samma sak på lydnadstävlingar även om jag har träffat många härliga människor även där. Totalt har Märta och jag gjort 15 officiella starter i rallyns högsta klass, mästarklass, under året samt en inofficiell. Alla starter har varit kvalificerande resultat på 80 poäng eller mer. Hela 3 gånger har vi lyckats med det i mina ögon omöjliga, vi har gått felfritt med maxpoäng alltså 100 poäng! Men det slutar inte där, vi har under 2016 fixat 5 1:a placeringar, 1 2:a placering samt 2 3:e placeringar (eller 3 om vi räknar med inoffen). Mer än hälften av våra starter har alltså gett oss pallplats, helt galet! Och givetvis fantastiskt roligt, speciellt med Märtas historia och min fulla övertygelse om att jag skulle tvingas ta bort henne pga sin sjukdom som hon mådde så dåligt av under förra året. Vi har haft ett helt otroligt bra år Märta och jag samt verkligen levererat på tävlingsplanen, i alla fall i rallyn…

Tävlingsåret med Märta blev dock kortare än planerat då hon skadade ena tån under hösten.

Hon blev bra fort men karens p g a medicin satte stopp för tävlandet och sen blev vi nog bara lite lata… Märta har även fått ökade problem med ljudkänslighet vilket gör det svårt att träna och tävla. Hon stänger av och fokuserar bara på ljud, jag blir stressad sen är vi inne i en negativ cirkel. Vi har dock lyckats genomföra tävlingar ändå och prestera riktigt fina resultat. Jag tycker att Märta har blivit gammal på detta år men kanske inte så konstigt med tanke på att hon faktiskt blir 9 år i april, hon är ingen ungdom längre även om hon ofta beter sig som en valp… Det vore verkligen fantastiskt om vi kunde hitta tillbaks till flytet och formen vi hade i rallyn tidigare under året igen. Ett championat i rallylydnad står högt upp på önskelistan för 2017 men vi får se om vi räcker dit. Jag tror faktiskt att Märta skulle kunna tänka sig pension också nu om jag ska vara helt ärlig. Lydnad tävlar vi inte mer i alla fall, freestyle däremot finns fortfarande som en tanke som gror mer och mer. Jag gillar att man där kan sätta ihop ett program med grejer som passar Märta och som hon gillar.
Under 2017 planerar jag att fokusera på följande med Märta:
– rallylydnad och championat!
– börja med nosework
– klura på freestyle program
– spåra och få till bättre markeringar av pinnar
– jobba med Märtas rädslor

Elsa
Elsa har utvecklats enormt under 2016. I träning har hon gjort stora framsteg, mer om det längre ner. Vi inleder med lite tråkigheter, det blev tyvärr en dålig start på 2016 med hälta och vila för Elsa. Troligen kom det från ryggen, möjligen knäet? Sträckning kanske, veterinären fann egentligen ingenting och mej veterligen hade hon inte gjort sig nått men vägrade gå på höger bakben. Vila gjorde henne dock bra och hon har inte haft några mer besvär av detta så förhoppningsvis bara något tillfälligt.

Under perioden med vila noterade jag att Elsa blivit väldigt missfärgad på tassarna, roströd typ. Detta visade sig bero på att hon slickade mycket och att slicka är ju tyvärr ett sätt för hundar att klia sig… Till detta hade hon även problem med öronen så jag kontaktade vår veterinär som är väldigt bra på hud och allergier. Jag ville egentligen inte tänka tanken men att ignorera var inte ett alternativ. Jag vet hur lång tid det kan ta att hitta orsak och behandling för denna är typen av besvär,  jag har ju kämpat i nästan åtta år för att få Märta ”bra”. Veterinären misstänkte allergi på Elsa så vi drog igång utredning som startade med eleminationsdiet. Den gav ingenting och som nästa steg togs ett prov för att utesluta att Elsa skulle ha samma hudsjukdom som Märta. Tyvärr visade provet motsatsen, primär seborré även på Elsa… Maximal otur enligt veterinären. Elsa fick prova samma medicin som funkar på Märta och jag kände mej hoppfull men Elsa svarade inte alls på samma sätt. Besvären ökade mot slutet av året och vi fick en remiss till Djurakuten i Stockholm. Där gjordes pricktest som bara visade dun (fjäderfän) men inget annat.

Ny behandlingsplan togs fram och nu hoppas vi att den kan hjälpa Elsa. Av ovan anledning med hudbesvär och medicinering så har vi inte ställt ut speciellt mycket i år. Hon ska inte användas i någon avel så det känns som att fler utställningsmeriter kan kvitta. Jag har även tappat gnistan med utställning, domarna har ju verkligen ingen smak… 😉  Några västervarv har det blivit i alla fall men inga toppresultat. Vi var dock med på en mycket rolig utställning, inoff där bara BIR och BIS vinnande hundar i Värmland fick vara med, ”Vackrast i Värmland”. Där ställdes två hundar mot varandra, olika både raser och kön, en gick vidare, den fick möta en ny och så pågick det tills det bara var en hund kvar, segraren. Elsa var med länge, 3:e hund att åka ut. Vann gjorde en annan mycket tjusig springer, Diezel. Väldigt trevlig utställning och ett roligt sätt att göra bedömningar på. Under året har vi även dammat av rallykunskaperna. Vi började med två starter i nybörjarklass för repetition, titeln fixade vi ju redan 2014. Efter denna mjukstart så vågade vi oss faktiskt på en start i fortsättningsklass med Elsa lös! Jag har aldrig varit så nervös inför något i hela mitt liv tidigare tror jag men Elsa skötte sig bra och vi fixade kvalificerande resultat på båda banorna vi gick då! Vår 3:e start blev godkänd även den och Elsa fick en ny titel, RLD F! Så stort! Och detta lyckades vi med under pågående eliminationsdiet alltså inget godis att muta med frånsett dietfodret.

Lydnaden har vi också kommit långt med, var typ klara för start i 1:an nu i höst men p g a medicin har vi inte kunnat starta och vid årsskiftet blir det ju nya regler så det blir till att börja om med dessa nya momenten som tyvärr inte känns så roliga. Just nu känns det som att brukset vore roligare att satsa på men vi får se. Elsa och jag har gått en jättebra kurs i fotgående under året och efter den började jag äntligen känna att jag så smått kan kontrollera när hon går så där snyggt som hon faktiskt kan, jättehäftigt!
Under 2017 planerar jag att fokusera på följande med Elsa:
– att fortsätta utveckla fotgåendet
– störningsträning
– högerhandling
– spåra och få till bättre markeringar av pinnar, just nu är spåret i sig bra mycket roligare än dem…
– börja med nosework

Fast viktigast är givetvis att hon mår bra. Ja det gäller både henne och Märta så klart. Min högsta önskan för 2017 är att få ett år med två friska hundar. Till mej själv skickar jag med följande viktiga mening inför 2017: du är inte dina prestationer. Och bättring när det kommer till detta med att planera hundträningen innan passen samt följa upp och utvärdera dem efteråt ska jag försöka få till i år. Hej 2017, nu kör vi!

Gott Slut och Gott Nytt År!

Hoppas att ni alla får ett fint nyår! Vi hoppas på ett lugnt utan alltför mycket otäcka fyrverkerier här. Märta tycker att det är väldigt otäckt när det smäller, Elsa bryr sig inte. Hon har i alla fall inte gjort det tidigare år så jag hoppas att detta består. Jag har så svårt att förstå hur någon kan välja att roa sig med något som oroar, skadar och skrämmer så många både djur och människor. Sen att det även skräpar ner i naturen, är dåligt för miljön och kostar en massa pengar gör ju inte saken bättre precis. Ett förbud vore det enda vettiga! Bra att fler kommuner börjar välja att avstå och butiker bojkottar att sälja skiten nu i alla fall. Jag har laddat sändaren som vi fick i julklapp förra året och den kommer att sitta på Märta under samtliga utevistelse idag som en extra säkerhet. Vi har givetvis tagit nyårsbilder med partyhattar på även i år, dock helt utan snö då gräsmattorna fortfarande är grönbruna. Tråkigt, jag längtar efter snö och skidåkning men vovvarna är söta i alla fall inte sant?!

En summering av året som har gått samt tankar kring det nya kommer här på bloggen de närmsta dagarna. Gott Nytt År från vovvarna och mej!

Ena hästen, Gimli, provade också partyhatten…

Julen 2016

Så var julen över för i år och trotts snöbrist så har den varit riktigt bra. För första gången så har jag inte haft någon stor gran hemma, fick dock abstinens så det fick lov att bli en liten bordsgran i alla fall, det blir liksom inte jul utan granlukten!

Där jag firade jul fanns dock en fullstor, äkta gran sån tur var. Och under den granen låg det många spännande paket! Och en lite halvläskig tomte hälsar Elsa…

Mycket fint har jag fått och mycket gott har jag ätit… Givetvis vegetariskt julbord även i år. Vovvarna har också öppnat julklappar och provsmakat julmat (de kör dock inte vegetariskt) så jag tror att vi alla är väldigt nöjda med julhelgen som har varit. Vi har också hunnit med riktigt mycket bra träning de här lediga dagarna, en stor fördel med mildvädret är ju faktiskt att man kan vara ute och roa sig med hundträning. Här rundas det tomteluva samt körs sändande till tomteluva…

Hålla fast föremål har vi tränat också, julbockarna och tomten fick snällt ställa upp…

Lite mer seriös och mindre julinspirerad träning har vi också hunnit med. Elsa har fått spåra samt träna vidare på fotgåendet sen har båda två kört lite rallylydnad. Jag fick bl a rallylydnadsskyltarna med nya moment för 2017 i julklapp så de har vi äntligen börjat träna på allvar nu Märta och jag. Jag inser att vi har tappat mycket p g a vila och skadan och är långt ifrån den där ”felfria rundor formen” men jag vet också att vi kan egentligen så bara att träna på och hoppas att vi kan komma tillbaks igen. Just nu är det bra både splittrat och ofokuserat… Men glädjen finns där och det är det allra viktigaste.

Viktigt med belöningar emellanåt vid hundträning även för matte, här glögg och hembakta småkakor!

Julfirande tar på krafterna…

God Jul!

Från oss alla till er alla en riktigt God Jul, hoppas att ni har det fint!
(Taktiskt drag att ta julbilder de där få dagarna som vi faktiskt hade snö här förresten. I dag är det grönbruna gräsmattor, blåsigt, blött och plusgrader som gäller…)

Lusse lelle

Fröknarna fräken får allt vara med om en hel del tokigheter som jag hittar på men de ställer alltid snällt upp, speciellt om det bjuds på en godis eller två emellanåt…! Här kör vi Lucia fotografering där de är tärnor. Vi har även lämnat in ett litet bidrag i en trick tävling där uppgiften var att ge hunden ett julföremål att hålla i munnen och då körde vi så klart på Lucia tema även där eftersom det ju ligger så bra till i tiden, och jag hade grejerna framme… Så med dessa bilder och ett litet filmklipp så önskar vi er alla en trevlig Lucia! Snart är det jul!

Djurakuten…

Förra fredagen var Elsa på återbesök hos vår veterinär här i stan. Elsa har inte svarat bra på apoquel som hon ätit en tid (samma medicin som Märta äter och blir hjälp av) så vi har slutat med den och tyvärr så fick jag det besked som jag inte ville ha i fredags, att det inte finns mer som vår veterinär kan göra för Elsa. Hon remitterade oss till Djurakuten i Stockholm och jag vet inte hur men hon lyckades fixa en återbudstid åt oss redan nästa måndag så igår var vi tillbaks till Djurakuten igen men denna gången med Elsa istället för Märta… Först pratade vi och gick igenom Elsas problem, jag hade fått fylla i frågor inför besöket. Sen undersöktes Elsa och det gjordes ett pricktest. Märta gjorde också pricktest men hos en veterinärklinik hemma. På henne rakades dock en gigantisk ruta upp för provtagning medans Elsa bara fick en liten ruta. Där ritades prickar upp och sedan sprutades 28 ämnen (26 plus en positiv samt en negativ) in vid de olika prickarna.

Resultatet då, ja det blev faktiskt reaktion på ett av ämnena som Elsa testades mot (för?), dun (fjäderfä). Lämpligt för en fågelhund att vara allergisk mot detta va?! Tur att vi inte ägnar åt oss vare sig jakt eller apportering av fåglar för träning. Jag har inte heller dun i någonting hemma så detta ska inte vara någonting som ställer till det för Elsa. Dun är inte heller någonting som man vaccinerar emot. Bra att pricktestet nu är gjort och vi med största trolighet inte har att göra med dels Elsas hudsjukdom (primär sebboré) och en allergi. Urinprov togs även på Elsa och det visade på urinvägsinfektion så nu ska den behandlas och sedan ska en ny medicin testas på Elsa. Vi fick med oss en ny behandlingsplan hem från Stockholm och lite kompletterande preparat så nu håller vi tassar och tummar för att detta ska kunna hjälpa till att hålla Elsas besvär under kontroll!

Heldagskurs med fotgående!

Game on puppy kör en heldagskurs med fotgående och jag har varit sugen på att gå den en mindre evighet men av olika anledningar så har det inte blivit av, förrän i går! Jag fick tillbaks pengar på en försäkring som jag knappt ens visste att jag hade och de slantarna valde jag att investera klokt; i just denna kurs. Jag velade in i det sista vem av fröknarna fräken som jag skulle gå med. Märta tycker inte att fotgående är så speciellt roligt så detta kunde ju passa för att hitta pepp och motivation i momentet för oss båda. Samtidigt så är Elsa den som jag förhoppningsvis kommer att tävla lydnad med i framtiden. Elsa har fint fotgående när hon själv vill… Jag däremot kan inte riktigt kontrollera hur jag får fram det när jag vill så mitt slutgiltiga val blev att gå kursen med Elsa även om jag var osäker på om hon skulle fixa en heldag. Så här i efterhand är jag nöjd med mitt beslut, hon höll ihop riktigt bra, ja jag också även om det var bra fullt i skallen när man lämnade kurslokalen. Kursen var jättebra, mycket teori med fokus på de viktiga grunderna samt kortare individuella träningspass när vi fick hjälp med olika saker som vi själva valde. Vi fick även se på när de andra i gruppen tränade vilket var väldigt lärorikt. Bra storlek på gruppen var det också, vi var fem stycken. Jag fick många bra påminnelser om sådant som jag vet är viktigt men som jag är dålig på att göra i min egen träning, detta med att planera och utvärdera till exempel. Jag ska verkligen försöka bättra mej på den punkten. Även många bra övningar att köra har jag med mej, bra verktyg och en himla massa pepp och motivation för framtida träning. Jessica som höll kursen var kanon, jag hoppas kunna gå någon mer kurs eller lektion för henne framöver. Snyggaste mössan fick vi också i favoritfärgen!

Happy Halloween

Halloween är inget påfund som jag är speciellt förtjust i egentligen, jag har svårt att se syftet med att klä ut sig och gå runt och skrämmas. Tänkte ändå försöka ta lite halloweeninspirerade bilder på fröknarna fräken men de blev allt mer söta än läskiga eller vad säger ni?!

Elsa tränar på att runda

I söndag drog jag igång projektet att lära Elsa runda saker. Det kommer ju i nya lydnadsklass 1 och vi behöver även ha detta (fast med ett stopp också) till rallyns framåtsändande till kon. Vi började inne med att runda en sopskyffeln och Elsa fattade snabbt och verkade tycka att detta var roligt. Vi testade ute runt en slalompinne i regn och rusk, även det gick bra. Dag två rundade vi Märta inomhus… Lite konstigt först tyckte Elsa och det gick inte speciellt fort men Elsa gjorde det hon skulle och Märta satt stilla. Dag tre utmanade jag med en öppen godisburk som objekt att gå runt och idag har vi varit ute och rundat en massa saker; Märta, en rosa plastflamingo, en liten gran, min pappa och slutligen en kon på ca 10 meters håll. Att runda är roligt tycker Elsa! Jag är lite orolig bara att kommandot ”runda” som jag använder nu är för likt ”ruta”. Funderade på att köra runt istället men kom på att det använder jag redan i rallylydnaden så vi kör på runda för nu. Här kommer ett hopklipp på några av Elsas rundningar:

Sjukstuga

I lördags råkade Märta ut för en olycka. Elsa, Märta och jag hade tränat lite rallylydnadsmoment, det kändes kanon med båda, och avslutade med en liten promenad ner över fälten ute hos mina föräldrar. Märta gick som vanligt lös och härjade runt på egen hand. Hon hamnande lite efter så jag ropade på henne och i normala fall kommer hon som en oljad blixt då, men inte i lördags. Jag vände mej om och såg henne komma så sakta så. När hon nästan var ikapp stannade hon, tittade på mej, skrek helt hysteriskt och la sig sedan ner. Hon skrek och skrek så jag förstod att hon hade väldigt ont någonstans men jag kunde inte för mitt liv begripa var. Jag har aldrig hört en hund skrika så hjärtskärande som hon gjorde tidigare och jag hoppas aldrig behöva uppleva det igen, det var fruktansvärt. Hon lugnade sig något och jag tänkte att jag nog skulle kunna bära henne hem men så drog hon igång med skriken igen så jag var tvungen att ringa efter skjuts för att vi skulle ta oss därifrån. Väl hemma fick Märta vila lite men hon hade märkbart ont så jag åkte in med henne till veterinären. Ännu en lördagskväll med akutbesök där…

Vi var inte många där så vi fick bra hjälp tillskillnad från när Elsa var inne akut och det var mer än överfullt. Efter undersökningar kom veterinären fram till att det troligen var tår på vänster framtass som gjorde så väldigt ont. Röntgen visade inga brott i alla fall så veterinären la ett tassbandage. Jag hade väntat mej något litet men så här såg Märta ut när de var klara:

Fina hjärtan hade personalen dekorerat bandaget med också. Detta ska nu sitta på i några dagar. Vila och endast koppelpromenader gäller ett tag framöver. Elsa håller givetvis Märta sällskap, de är så fina tillsammans de här två ❤

Jag är så tacksam att det inte var värre än en lite skadad tå, som Märta skrek nere på fältet så trodde jag absolut att någonting var av. Nu hoppas vi på snabb bättring för Märta och att vi slipper veterinärbesök ett tag framöver, i alla fall sådana här oplanerade. Elsa kommer dock behöva tillbaks igen snart igen p g a sin hudsjukdom. I början på förra veckan så var vi på stor kontroll med både Elsa och Märta. Blodprov, urinprov samt undersökning, så här såg de ut med matchande bandage när vi kom hem:

Märta fick en ok stämpel i baken, alla värden var bra och hon ser fin ut i hud osv. Elsa däremot har inte svarat lika bra på medicinen som Märta än, vi ger det lite mer tid samt lokalbehandlar tassar och öron extra. Elsa ska även behandlas för urinvägsinfektion. Det är lite väl mycket sjuka hundar här just nu kan jag villigt erkänna, lite tungt men tur att bra hjälp finns att få. Och att jag har bra försäkringar på båda vovvarna för både veterinärbesök och medicin.