Halloween är inget påfund som jag är speciellt förtjust i egentligen, jag har svårt att se syftet med att klä ut sig och gå runt och skrämmas. Tänkte ändå försöka ta lite halloweeninspirerade bilder på fröknarna fräken men de blev allt mer söta än läskiga eller vad säger ni?!
I söndag drog jag igång projektet att lära Elsa runda saker. Det kommer ju i nya lydnadsklass 1 och vi behöver även ha detta (fast med ett stopp också) till rallyns framåtsändande till kon. Vi började inne med att runda en sopskyffeln och Elsa fattade snabbt och verkade tycka att detta var roligt. Vi testade ute runt en slalompinne i regn och rusk, även det gick bra. Dag två rundade vi Märta inomhus… Lite konstigt först tyckte Elsa och det gick inte speciellt fort men Elsa gjorde det hon skulle och Märta satt stilla. Dag tre utmanade jag med en öppen godisburk som objekt att gå runt och idag har vi varit ute och rundat en massa saker; Märta, en rosa plastflamingo, en liten gran, min pappa och slutligen en kon på ca 10 meters håll. Att runda är roligt tycker Elsa! Jag är lite orolig bara att kommandot ”runda” som jag använder nu är för likt ”ruta”. Funderade på att köra runt istället men kom på att det använder jag redan i rallylydnaden så vi kör på runda för nu. Här kommer ett hopklipp på några av Elsas rundningar:
I lördags råkade Märta ut för en olycka. Elsa, Märta och jag hade tränat lite rallylydnadsmoment, det kändes kanon med båda, och avslutade med en liten promenad ner över fälten ute hos mina föräldrar. Märta gick som vanligt lös och härjade runt på egen hand. Hon hamnande lite efter så jag ropade på henne och i normala fall kommer hon som en oljad blixt då, men inte i lördags. Jag vände mej om och såg henne komma så sakta så. När hon nästan var ikapp stannade hon, tittade på mej, skrek helt hysteriskt och la sig sedan ner. Hon skrek och skrek så jag förstod att hon hade väldigt ont någonstans men jag kunde inte för mitt liv begripa var. Jag har aldrig hört en hund skrika så hjärtskärande som hon gjorde tidigare och jag hoppas aldrig behöva uppleva det igen, det var fruktansvärt. Hon lugnade sig något och jag tänkte att jag nog skulle kunna bära henne hem men så drog hon igång med skriken igen så jag var tvungen att ringa efter skjuts för att vi skulle ta oss därifrån. Väl hemma fick Märta vila lite men hon hade märkbart ont så jag åkte in med henne till veterinären. Ännu en lördagskväll med akutbesök där…
Vi var inte många där så vi fick bra hjälp tillskillnad från när Elsa var inne akut och det var mer än överfullt. Efter undersökningar kom veterinären fram till att det troligen var tår på vänster framtass som gjorde så väldigt ont. Röntgen visade inga brott i alla fall så veterinären la ett tassbandage. Jag hade väntat mej något litet men så här såg Märta ut när de var klara:
Fina hjärtan hade personalen dekorerat bandaget med också. Detta ska nu sitta på i några dagar. Vila och endast koppelpromenader gäller ett tag framöver. Elsa håller givetvis Märta sällskap, de är så fina tillsammans de här två ❤
Jag är så tacksam att det inte var värre än en lite skadad tå, som Märta skrek nere på fältet så trodde jag absolut att någonting var av. Nu hoppas vi på snabb bättring för Märta och att vi slipper veterinärbesök ett tag framöver, i alla fall sådana här oplanerade. Elsa kommer dock behöva tillbaks igen snart igen p g a sin hudsjukdom. I början på förra veckan så var vi på stor kontroll med både Elsa och Märta. Blodprov, urinprov samt undersökning, så här såg de ut med matchande bandage när vi kom hem:
Märta fick en ok stämpel i baken, alla värden var bra och hon ser fin ut i hud osv. Elsa däremot har inte svarat lika bra på medicinen som Märta än, vi ger det lite mer tid samt lokalbehandlar tassar och öron extra. Elsa ska även behandlas för urinvägsinfektion. Det är lite väl mycket sjuka hundar här just nu kan jag villigt erkänna, lite tungt men tur att bra hjälp finns att få. Och att jag har bra försäkringar på båda vovvarna för både veterinärbesök och medicin.
I går morse gick jag upp galet tidigt; jag hade anmält Märta och mej till dubbla starter i mästarklass i Uppsala utan att riktigt kolla hur lång det faktiskt är dit… Att vara dålig på geografi och sakna inbyggd gps har helt klart sina nackdelar. När sedan första banvandringen var redan klockan åtta på morgonen, samling tidigare och Märta behöver vara på plats en bra stund innan för att hinna landa så började jag tveka om jag skulle åka eller ej men så blev det i vart fall. 3:23 startade jag bilen och kände mej bra både trött och knäpp!
Resan gick bra på det stora hela, jag var typ själv ute på vägarna, ovant att köra i mörker. Det körde ihop sig lite när vi nästan var framme dock, jag litar inte helt och fullt på gpsen efter vårt lilla missöde i Säffle och blev mer än lite orolig när den körde mej på en sightseeing inne i Uppsala centrum för att sedan hävda att vi var framme mitt i ett villakvarter en bit utanför. Jag ställde in gpsen på nytt och fick nya direktiv. Efter en liten bits körning sa den plötsligt ”Kör fågelvägen” och på displayen stod det Off road…
Jag kom fram till tävlingsstället tillslut men det var då inte alls tack vare gpsen! Först på plats var jag, ingenting riggat och då var jag lite sen p g a vimsig gps. Banorna byggdes väldigt sent, banskisserna delades ut ännu senare. Anledningen sas vara att arrangörerna även var med och tävlade så detta var för att de inte skulle ha råkat se banorna innan. Med andra ord så blev det dåligt med tid innan att lära både mej och Märta banan. Båda banorna innehåll givetvis frestelse men tycker ändå att vi fixade detta och resterande moment helt okej, bra känsla. Domaren på första banan drog poäng lite här och där för Märta och mej. Vi slarvade tydligen mer än vad jag märkte… Det enda jag tyckte vi gjorde riktigt uselt var stå framför backa, igen, men där tappade vi bara 1 poäng. Totalt slutade vi på 89 och en 5:e plats av 40 startande så helt okej. Jag är nöjd mer vår runda! Bana två kändes ännu bättre men på ett ställe gick man mot en väg där det gick massa både folk och hundar så Märta var lite ofokuserad där. Hon gjorde ändå det hon skulle men domaren valde att dra 2 poäng på helheten för att vi höll ett något ojämt tempo. Jag har bara fått avdrag på helheten en gång tidigare och det var när jag hade problem att hitta startskylten och vimsade runt så fullt förståeligt. Det här avdraget däremot tyckte jag var töntigt och inte motiverade domaren det på något bra sätt heller när jag pratade med henne efteråt. Totalt fick vi ihop 93 poäng och det räckte till en 8:e plats av 42 startande. Efter prisutdelningen så rullade Märta och jag hem igen och jag är absolut glad att jag åkte, vi gick två banor med härlig känsla även om poängen inte blev var jag hoppats på men vi är flera erfarenheter rikare. Jag tror dock inte att jag gör en sådan här lång och framförallt tidig resa någon mer gång för att tävla rallylydnad, det var bra slitigt faktiskt.
Note to self: kolla upp avståndet till tävlingsplatsen före anmälan görs!
Elsas & Märtas matte 