I lördags var vi på miniturnè igen Elsa och jag. Resan gick till Kumla där SSRK hade utställning med en massa fina vovvar. Snyggast av dem alla var så klart Elsa ❤ Dessvärre var inte domaren Christina Daniels överens med mej på den punkten… Ett very good fick vi samt följande kritik:
Tik med bra storlek. Feminint huvud o uttryck. Framskjutet skulderparti. Långt fallande kors. Brett väl musklat lårparti. Passande benstomme. Välskött päls Tillräcklig steglängd.
Jag är nöjd med vår insats, Elsas och min alltså. Domarens ger jag inte mycket för, snål tycker jag att hon var. Elsa skötte sig exemplariskt i ringen; hon var glad utan att vara galen och hon sprang fint, följsamt och avslappnat. När man känner sig så där nöjd så är ett vg en stor besvikelse, faktiskt. Speciellt som det som anmärktes inte är något vi kan träna på direkt. Jag befinner mej just nu på samma ställe i tankarna som jag gjorde i juli 2015. Hade vi inte fått både cert och reservcert sedan dess samt om jag inte var så stönig och envis med att Elsa både är och rör sig fint så skulle jag ha gett upp för länge sedan. Vi får se vad som sker i framtiden, hur mycket vi ställer, just nu är peppen lagom. Det blev bara en bild från utställningen och den föreställer en välinpackad sötnos som laddar inför vänstervarven:
Hon har två lägen Elsa, på eller av, och jag älskar hur hon kan koppla av så totalt i sin bur även på stökig utställning. Det var bra kallt i ridhuset så mycket filtar och täcke fick hon ha. Även bralla då hon löper… Första gången jag ställer löptik och Elsa var nog helt obrydd men jag tyckte det var väldigt pyssligt.
Elsas & Märtas matte 